Har ni hört att Rowling ska skriva en fortsättning på Harry Potter?! Nej inte jag heller. Trist va? Tänk vad kul det skulle vara..Anyway. Jag såg Harry Potter and the half blood prince idag. Bättre sent än aldrig tänker ni. Men då kan jag tala om för er att jag inte gillar filmerna särskilt mycket. Böckerna är fantastiska, jag har nog läst dom ett tusental gånger. Vardera. Filmerna däremot är ganska värdelösa tycker jag. Den magiska känslan som finns i böckerna förloras helt i ett hav av dåliga skådespelare och specialeffekter. Ganska ironiskt med tanke på att det är en historia om just magi. Jaja, den sjätte filmen var ganska tråkig tycker jag. Lång var den också. Det var vissa saker jag reagerade på, brann verkligen Weasleys hus upp? Det har jag inget minne av. Dog verkligen Aragog i denna del? Det känns som att hans död var del av någon annan historia. Men det är ju mycket möjligt att jag kan ha glömt dessa detaljer, det var några år sedan jag läste böckerna nu. Man kanske skulle börja om igen?

Jag hittade detta när jag googlade på skoj:
"But in an interview with Time magazine, which put Rowling at No 3 in its Person Of The Year list, she said: “There have been times since finishing, weak moments, when I’ve said ‘Yeah, all right’ to the eighth novel. “If – and it’s a big if – I ever write an eighth book, I doubt that Harry would be the central character. I feel I’ve already told his story." By: Wendy Boswell


BRONS till Ohlsson i 5milen. Fantastiskt. Men det var väl förjävligt att den där jäkla hugg-norsken skulle vinna. Honom tål jag inte. Hur roligt var det inte när kommentatoren sa "böt" och sedan ca en timma senare var tvungen att förklara för folk att "böt minsann också är ett ord". Så typiskt folk att höra av sig till Svt mitt under sändningen för att påpeka hans språkfel. Skoj!

NU är det Hockeyfinal, The game of the games som de tydligen kallar det i kanadensiska tidningar.

Helgen har förövrigt vart rätt kul. Igår kom några förbi hemma hos oss för lite förfest och melodifestival. Sedan gick vi ut. Det var rätt tråkigt ute dock som vanligt så vi åkte hem rätt tidigt med älskade mcdonalds som sällskap.

FRRRREEEEEDDDDAAAAGGG FFS!

Jag kom till jobbet för bara en liten stund sedan. Jag har på mig de märkligaste kläder idag. Folk ger mig lite konstiga blickar men jag låtsas inte se dom utan inbillar mig istället att de tittar på mig för att mina kläder är så snygga. Alla mina kläder ligger i tvättkorgen hemma, jag har hört att man måste tvätta för att kunna använda dom igen. Vilken tur att jag har världens bästa vän som planerar att göra det idag.

Så vad har jag på mig då? Jo, ett par stora slitna "hiphop" jeans, instoppade i mina röda converse, (de är för stora så om jag inte stoppar in dom så går jag på dom och snubblar) klarblått linne, klargrön långärmad tröja som jag förövrigt i panik lånat att bästis (tack kära du) samt ett svart nitbälte för att hålla byxorna på plats då jag har blivit så nedrans smal den här vintern. Så. Klart, tada! Grattis, jag ser ut som en vandrande fågelskrämma i regnbågens alla färger. 

Det är som sagt FREDAG idag. För er som inte hörde första gången. Det är plusgrader ute. Förstår ni? PLUSGRADER. Kanske kan våren vara på ingång. Å. ljuva vår, kom!

Okej nu kom jag av mig. Ikväll var det meningen att jag och R skulle gå och äta något gott på restaurang men vi kom fram till att vi inte riktigt har råd. Plus att det är fredag. Fredag är liksom mysdagen nr 1. En varm filt, bra film och så mycket gott att äta och dricka så är kvällen fixad. Längtar. 

Ni måste kolla in den här trailern. Hot Tub Time Machine. Haha så jävla kul. 

Ögongodis to get me through denna förmiddag, den enda killen som jag tycker passar att spela Jace i filmatiseringen av Cassandra Clares bokserie : The mortal instruments.

     



Killen heter Alex Pettyfer. 

Hörs höörni.

När man sitter här på jobbet med en sprucken dröm, besvarar samtal från sura kunder och tittar ut över ett snötäckt och kallt Sverige för hundrade gången kan man inte låta blir att låta tankarna vandra. Jag är urtrött på den här vintern. Jag vill bort! Jag vill till solen och värmen. Jag vill sitta vid vattenbrynet med sanden mellan tårna och bara njuta. Jag tittade igenom lite gamla kort idag och jag tänkte att jag skulle visa er var jag befann mig för ca ett år sedan:

Tänk att det här var mitt hem i sex månader. Overkligt.

Förresten, jag har två andra lite roliga kort som jag tänkte visa er. Jag bodde i USA under ett år och under en trek igenom Arizona, Utah och Nevada så stannade vi till på två kända filmplatser.
Någon som har sett Indiana Jones: Raiders of the lost ark?  Kommer ni ihåg ormgropen som Harrison Ford ramlar ner i? Så här ser den ut i verkligheten.



Harrison Ford hissades ner genom det här hålet ner i grottan som ni ser inte är en grotta egentligen.

Forrest Gump då. Kommer ni ihåg när Tom Hanks börjar springa i filmen? Han springer ju i flera år om jag minns rätt. Iallafall en dag får han nog. Han stannar på en väg med sitt följe och bestämer sig för att gå hem.
Precis här.



Härliga minnen såhär på torsdagsförmiddagen!

Sa jag inte att Kalla skulle vinna? WOHO. Vilken fantastiskt spännande tävling. Jag stod och hoppade i soffan och den sista kurvan höll på att ge mig en hjärtattack. Farliga grejer det där.

Igår efter jobbet (var tvungen att jobba över en halvtimme pga KAOS) åkte jag hem, åt, kollade OS och sedan bar det iväg ner på stan för att kolla in en gratis förhandsvisning på "I love you Philip Morris" med M. Det var trevligt. Filmen var inte så bra tycker jag. Och killarna som satt bakom förstörde i princip hela filmen. Jag var grymt nära att vända mig om och smocka till dom i ansiktet. Bio är bio, man sitter inte och pratar högt och för liv så att man stör hela salongen. Fy fan vilka idioter.

I Love you Phillip Morris;



Total jävla skitdag. Fy fan vad slut i huvudet jag är, vet knappt vad jag heter. Orkar inte mer nu.
Hörs.

Jag får ofta höra att jag är störd eller knäpp. Missförstå mig inte, det är inte illa menat utan bara en spontan reaktion till hur jag beter mig ibland.

Jag får ofta höra att jag är svår att komma nära, sluten. Ingen kommer innanför mitt skal utan min tillåtelse.
Nu ska jag berätta en liten berättelse om mig. Vem jag är.

Jag tog en promenad idag. R var på jobbet och efter tre timmar ensam blev jag väldigt uttråkad. Jag är onormalt sällskapssjuk som jag har nämt tidigare. Jag började fundera, loggade in på facebook, satte på tv:n, deppade. Jag tyckte väldigt synd om mig själv. Tillslut fick jag nog och tog R:s underbara jacka, min ipod och gav mig ut på en promenad. Jag gick ut, satte på min bästa musik och såg mig omkring. Det är fascinerande vad musik kan göra med mig.

Jag värderade omgivningen. Började gå. Musiken började spela och jag försvann in i min egen värld. Min underbara fantasivärld som ingen någonsin kan ta ifrån mig. Världen där jag står i centrum, där allt, exakt allt kretsar runt mig. Låttexterna etsades in i huvudet och jag tittade på bilarna som svischade förbi, log ett sorgset leende mot dom. Glatt när låten var glad. Jag förväntade mig att i vilken sekund som helst så skulle en bil stanna, någon skulle gå fram till mig och ge mig en stor kram. Säga att han förstår mig,  att han vet hur jag är utan att jag behöver berätta det för honom. Sedan skulle vi leva lyckliga resten av livet. Rida iväg mot solnedgången.

Jag nådde fram till lögarängen. Rihannas låt Russian roulette började spela och jag kisade mot de snötäckta kullarna. Började springa. Nådde fram till snön, tog ett stort skutt och landande i ca 1 meter snö. Jag skrattade. Slängde mig i snön. Där låg jag stilla och stirrade upp mot himlen och kände mig som världens lyckligaste varelse. Sedan tog batteriet slut i ipoden, den blev tyst.

Magin bröts. Där låg jag, en 24 årig tjej i en meter snö med ett löjligt flin på läpparna. Ett gammalt par gick förbi och tittade misstänksamt mot mig. Jag klev upp. Kände mig dum. Sedan tänkte jag "WTF" log mot dom och tog sats. Jag sprang som en galning över snön. Ca 10 meter klarade jag, sedan blev det för jobbigt. Skakade av mig snön och gick långsamt tillbaka till cykelbanan.

Jag vet vad ni tänker. Att jag är störd. Jag vet redan det! Men jag älskar det. Jag älskar att jag är en människa som kan slänga mig i snön utan att bry mig om omgivningen. Jag älskar att jag har fantasi och jag älskar att jag är jag.

Jag har svårt att låta andra människor komma nära mig. Jag litar inte på folk och jag dömmer snabbt. Jag tänker aldrig låta någon förändra mig, jag tänker alltid vara den jag är, tjejen som slänger sig i snön och hittar på egna historier i huvudet. Det är mycket roligare så.
Prova.

Jag och Roomie gillar blommor. Vi köper gärna många och dyra. Tyvärr lever dom aldrig särskilt länge och vi blir alltid lika besvikna varje gång en ny blomma har dött.
Av en slump fick jag syn på denna notis i en tidning idag:

SKÖT OM DINA TULPANER:

* Skär av ca 1 cm på stjälkarna vid hemkost när emballaget ännu sitter kvar
* Sätt den emballerade buketten i en vas väl fylld med kallt vatten
* Låt emballaget sitta kvar ett par timmar, ta sedan bort det och arrangera tulpanerna i vasen
* Placera tulpanerna svalt, inte direkt i solljus och undvik även fruktfat då frukt påskyndar åldrandet hos tulpanerna.
* Snitta om tulpanerna efter ett par dagar och byt till nytt och fräscht vatten.

Haha. HAHA HA ha haha. Jag dör. Så jävla roligt!

R och min konversation efter att vi köpt tulpaner i veckan;

J: Asså R är det meningen att jag ska klippa av skaftet?
R: Nä, eller jag vet inte, jag gjorde det förut men jag har ingen aning om man ska göra det.
J: Nähe, äh men då orkar jag inte.

Någon dag senare när vasen med tulpanerna likande en krigszon;

R: Asså J, shit vad tråkigt att tulpanerna dör så snabbt. Finns det inget man kan göra för att få dom att hålla längre än typ en dag?
J: Nä det tror jag inte, tulpaner ska inte hålla länge, man köper dom ju bara för att ha typ fint hemma någon dag eller så.
R: Jahaa okej. Sjukt tråkigt ju.

En annan rolig blomupplevelse är när jag kom hem i somras efter en vecka i Hölick. När jag skulle vattna blommorna så tyckte jag att de såg lite märkliga och sneda ut. När jag närmade mig krukorna så möttes jag av en märklig syn. De flöt! Som små korkar guppade dom runt i vaser fyllda till bristningsgränsen med vatten. Jag ringde R och sa. "Hej, du det är jättekonstigt men våra blommor flyter". "Flyter?" svarar hon och låter fundersam. "Jaa.. har du råkat..jag vet inte, vattnat lite föör mycket?" Frågar jag lite tveksamt. "Hmm.. ja asså dom såg så döda ut häromdagen så jag tänkte att jag skulle ge dom en rejäl vattning".

Just nu har R kommit in i någon slags blomhysteri. Tidigare hade växterna tur om dom fick en övervattning, men nu ska dom duschas som hon så fint kallar det. Fråga mig inte var hon fått det ifrån men det går iallafall ut på att hon tar alla blommor, ställer dom på rad i duschen och skvätter vatten på dom. Första gången denna procedur inträffade så började hon lyfta duschslangen. "Du ska väl inte duscha dom med slangen?" frågade jag och tittade misstänksamt på hennes lyfta arm. "Jo, vadårå?" svarar hon. "Du kommer ju döda alla blommor om du gör det fattar du väl, strålen är ju alldeles för stark".
Så, nu har hon börjat skvätta på dom istället. Jag förstår fortfarande inte vad det ska vara bra för. Å andra sidan kan jag väl inte direkt påstå att jag är ett blomgeni heller.
Även om jag gärna låtsas.

Det är torsdag eftermiddag, snön fortsätter falla från himlen och jag får snart gå hem. Tiden går sakta och det känns nästan som att den har stannat. Jag är helt slut. Trött och irriterad. På vad vet jag inte, bara på allmänt dålig humör. Jag vet inte vad jag ska hitta på ikväll.

Jag funderar på att baka kladdkaka. En kollega har gett mig receptet på hennes kladdkaka som mycket möjligt kan vara den godaste jag någonsin smakat. Om jag orkar.

TicTacTicTac.

32 minuter kvar.

Måndag igen. Helgen har varit...intressant. För att uttrycka mig lite fint. Intressant att se exakt hur dumma i huvudet vissa människor är. det är ju så att man blir mörkrädd.

En film som jag längtar efter att se är "Dear John", regisserad av Lasse Hallström och baserad på en novell skriven av Nicolas Sparks. Ni vet, mannen bakom "The notebook" och "A walk to remember". Det kan ju inte misslyckas. eller? "The last song" är ännu en film som är baserad på en Nicolas Sparks bok men med Miley Cyrus i huvudrollen kan det mycket väl gå käpprätt åt helvete. Jag vill inte se den desto mindre för det dock.

Dear john;



The last song;



Ikväll blir det ljusshopping, mat från Spicy samt outsiders och "Up in the air". Längtar!