Linus
Hej på er.
Jag har varit väldigt deppig de senaste dagarna, ända sedan min familj ringde och sa att min älskade katt skulle avlivas.
Jag tror inte att det går att förstå kärleken som jag har till djur. Ibland blir jag nästan lite rädd, det känns nästan som att de viktigare än människor. Min älskade osociala, magra katt med den snea tanden och haltande gången. Det finns så många minnen med denna katt, hur glad han var varje vår då vi satt i trädgården och han fick sina vårkänslor och klättrade upp i trädet som en galning. Eller varje gång han hoppade upp på bordet för att slicka i maten. Eller hans äckliga slem-droppar som rann ner på kläderna när man myste i knät. Eller när han försvann i en vecka och vi hittade honom, fast uppe i äppelträdet. Älskade katt, som har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Jag förstår ärligt talat inte hur jag ska kunna ha djur i framtiden för smärtan när de inte längre finns kvar är alldeles för stor.
För att inte börja gråta varje gång jag föreställer mig hans snea ansikte framför mig, har jag läst böcker. Jag har hunnit läsa två av de böckerna som jag fick av min syster i födelsedagspresent. De var precis så bra som jag trodde och perfekta verklighetsflykter. Jag har också hunnit läsa ut The God of Small Things som var vår första bok att läsa i litteraturkursen. Vi hade ett seminarium på den i torsdags och av ca 20 personer var det två som hade läst ut boken. Med mig inkluderad. Hur sjukt är inte det? Så i princip hade vi ett seminarium där jag var den enda som pratade. I tre timmar. Galet.
Jag har också lyckats få VG i fonetik-kursen. På tisdag får vi förhoppningsvis betyg på Culture and Society-kursen också och jag hoppas naturligtvis på ett VG även där.
Det här är också första gången jag inte firar påsk. I huvudtaget faktiskt. Jag har inte ens köpt påskgodis. Men vi äter god mat iallafall. Ikväll ska jag laga en pasta, och ingredienserna kostade 300 kronor. Ganska galet det med. Men jag tror att det blir sjukt jävla gott, ska ta kort sen och visa. Egentligen skulle det vara paperdelle till, men jag fick inte tag på det så istället blir det färsk taglietelle. Intresseklubben antecknar va?
Det sjukaste av allt dock är att jag inte har en endaste bild på datorn att visa på min älskade snea katt. Han blev väldigt gammal iallafall och jag tror faktiskt att han hade det bästa liv en katt kan ha. Det är inte dåligt det.
Jag har varit väldigt deppig de senaste dagarna, ända sedan min familj ringde och sa att min älskade katt skulle avlivas.
Jag tror inte att det går att förstå kärleken som jag har till djur. Ibland blir jag nästan lite rädd, det känns nästan som att de viktigare än människor. Min älskade osociala, magra katt med den snea tanden och haltande gången. Det finns så många minnen med denna katt, hur glad han var varje vår då vi satt i trädgården och han fick sina vårkänslor och klättrade upp i trädet som en galning. Eller varje gång han hoppade upp på bordet för att slicka i maten. Eller hans äckliga slem-droppar som rann ner på kläderna när man myste i knät. Eller när han försvann i en vecka och vi hittade honom, fast uppe i äppelträdet. Älskade katt, som har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Jag förstår ärligt talat inte hur jag ska kunna ha djur i framtiden för smärtan när de inte längre finns kvar är alldeles för stor.
För att inte börja gråta varje gång jag föreställer mig hans snea ansikte framför mig, har jag läst böcker. Jag har hunnit läsa två av de böckerna som jag fick av min syster i födelsedagspresent. De var precis så bra som jag trodde och perfekta verklighetsflykter. Jag har också hunnit läsa ut The God of Small Things som var vår första bok att läsa i litteraturkursen. Vi hade ett seminarium på den i torsdags och av ca 20 personer var det två som hade läst ut boken. Med mig inkluderad. Hur sjukt är inte det? Så i princip hade vi ett seminarium där jag var den enda som pratade. I tre timmar. Galet.
Jag har också lyckats få VG i fonetik-kursen. På tisdag får vi förhoppningsvis betyg på Culture and Society-kursen också och jag hoppas naturligtvis på ett VG även där.
Det här är också första gången jag inte firar påsk. I huvudtaget faktiskt. Jag har inte ens köpt påskgodis. Men vi äter god mat iallafall. Ikväll ska jag laga en pasta, och ingredienserna kostade 300 kronor. Ganska galet det med. Men jag tror att det blir sjukt jävla gott, ska ta kort sen och visa. Egentligen skulle det vara paperdelle till, men jag fick inte tag på det så istället blir det färsk taglietelle. Intresseklubben antecknar va?
Det sjukaste av allt dock är att jag inte har en endaste bild på datorn att visa på min älskade snea katt. Han blev väldigt gammal iallafall och jag tror faktiskt att han hade det bästa liv en katt kan ha. Det är inte dåligt det.
Kommentarer
Postat av: Sara
Å lilla Linus. Han älskade att sova så jag tror han var jättelycklig över att få somna in. Kramar syster
Trackback
