TVNÖRD

1 seminarium klart - 3 to go!

Dagen har varit minst sagt intressant... den senaste tiden har jag märkt att gamla människor allt som oftast börjar prata med mig. Det kan vara allt från random konversationer till att de vill ha hjälp att handla på ica (det har verkligen hänt). Idag var det en tant på tåget som behövde hjälp med hur toaletten på tåget fungerade. Hon fick mig att hålla vakt utanför och se till så att hon inte blev inlåst. Efter att ha hjälp henne med det så verkade hon tycka att det var så trevligt att prata med mig att hon satte sig bredvid mig och pratade på om allt mellan himmel och jord hela vägen fram till Västerås. Det visade sig att hon var från Karlstad och då nämnde jag naturligtvis att jag hade släktingar där. Hon blev genast intresserad och när jag sa vilka det var såg hon alldeles lyrisk ut. Klart hon visste vem Björn och Anna var! Hon hade bara gott att säga om dem och var riktigt imponerad av Anna "VILKEN KVINNA, så otroligt duktig som har kommit så långt...ja du vet hon styr nästan hela Karlstad - hon är otroligt mäktig och har kommit så långt!" Allt detta sa hon i ungefär dubbelt så hög samtalston än normalt så hela tåget satt ju med i våra konversationer och de tittade lite nyfiket på mig. "Jag kan inte tro att din pappa är syster till den duktiga kvinnan". Hon visste allt hon Björns härkomst och pratade om släktingar till honom som jag aldrig ens hört talas om. Hon nämde att han var väldigt klämkäck, musikalisk och omtyckt. Sedan frågade hon mig om han fortfarande bodde kvar i det stora huset vid den vackra älven. Efter det gick hon in på en förklaring till varför han är så klämkäck (det är ju pga av hans härkomst förstår du- alla som kommer därifrån är sådana).

Ja ni hör ju -det blev nästan lite genant det hela. Hon fick mig nästan att känna som om jag var av kunglig börd. Och hela tåget. Men jag blev sannerligen populär hos denna kvinna efter att ha delat med mig av mitt släktskap. Men visst är det lustigt vad liten världen är?

När jag steg av tåget sen och sa adjö gick jag till busshållsplatsen. När jag tagit fram mobilen kom det en gammal farbror fram och sa att han hade köpt en likadan telefon och undrade hur man tankar den. Efter att jag tålmodigt förklarat detta för honom var det dags för nästa tant som kom fram och sa att hon skulle ta 14 till Erikslund och kunde jag säga var hon skulle gå av om hon skulle till Elgiganten?

Ja, något märkligt är det allt. Ser jag tillförlitlig ut - eller kanske ser jag snäll ut? Ja, jag vet inte vad det beror på men jag är verkligen en hit hos den äldre generationen! Jag satt iallafall och fnittrade för mig själv hela bussresan hem.