Blondinbella.

Blondinbella är för mig ett mysterium. Det var länge sedan jag följde hennes blogg sådär slaviskt som för några år sedan när hon startade. Idag står jag liksom inte ut. På något konstigt sätt tycker jag att hon är mer provocerande idag än hon var när hon medvetet försökte provocera. Här har vi en tjej som älskar mörk choklad och ett glas vin som belöning på en jobbig dag. En tjej som bara kan dejta äldre män (de i hennes ålder är ju så omogna). En som framställer sig som en workaholic och samtidigt blir utbränd var tredje  vecka. Det är en tjej som inte verkar ha ett normalt förhållande till sin familj. Blondinbella är en osäker, rädd liten tjej som vill tjäna pengar. Förmodligen för att väcka hennes pappas uppmärksamhet. Hon är en tjej som måste egoboosta sig själv dagarna i ända för att tala om för sig själv att hon duger. Egentligen är hon nog en rätt olycklig tjej. Någon som har fått för lite uppmärksamhet och kärlek att hon behöver hävda sig nu.

Igår skrev hon att hon hann springa iväg och ta ett glas vin med huvudrollsinnehavaren i The Ritual. Hon ville nog att det skulle låta lite blasé, som att hon är van vid sådant ochatt "äsch, det var väl inge särskilt". Men det fanns något där i texten som berörde mig. Hon kunde inte dölja sin glädje och upprymdhet. Det var lite gulligt tycker jag. Och missförstå mig inte - hade det varit jag så hade jag dött. På riktigt. Men skillnaden mellan mig och Blondinbella är att jag inte behöver låtsas vara något som jag inte är. Jag har ingen press på mig. Jag behöver inte bekräftelse. Jag skulle dö om jag träffade en kändis för- jag är ingenting. Och jag är väldigt glad över det. Men jag älskar kändisar. När får jag träffa kändisar?

Oj. Gled ifrån ämnet. Men det var väl ungefär det jag satt och tänkte på nyss. Tänkte bara dela med mig. Nu ska jag plugga stenhårt hela dagen för jag känner att det nog är dags att börja tentaplugget så jag klarar tentan nästa fredag. Ska svara på hemtentan idag som består av 6 frågor och förmodligen kommer bli typ 20 sidor svar. Det måste jag plugga in plus läsa övriga 500 sidor. Suck. Europeisk film, here I come.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0