Jason Stackhouse.
Precis sett klart den tredje säsongen av True Blood. Om ni mot förmodan inte har sett den (och planerar att göra det) så läs inte vidare.
För det första så tycker jag inte att den tredje säsongen kunde mäta sig mot den andra. Det var alldeles för många osammanhängande saker som hände samtidigt och den röda tråden saknades. Med det sagt så måste jag ändå säga att jag inte alls tyckte att den var dålig. Det finns för många underbara karaktärer för att man inte ska underhållas.
Jason och Andy är ett radarpar som bara blir roligare och roligare att kolla på. Jason är nog förövrigt min favoritkaraktär. Hans puppueyes är omöjliga att älska. Jag tycker också att han hade den roligaste händelseutvecklingen den här säsongen - stackars kille, han hade så mycket att göra samtidigt att jag tyckte synd om honom (och ja - jag är medveten om att han inte finns på riktigt). Han blev kär i en tjej, som visade sig kunna förvandla sig själv till en puma, var tvungen att skjuta psykopatFranklin som ville döda Tara, fick köra till sjukhuset i all hast för att ta farväl av Sookie, rädda pumanästet och bli deras nya ledare och mitt i allt så skulle han starta någon slags vendetta mot Kitch. För att inte glömma att han skulle bli polis också.
Tara däremot - henne tyckte man ju bara synd om till den grad att man tröttnade på henne. Det blev jobbigt att kolla på hennes hysterianfall, avsnitt efter avsnitt.
Sams vändning var lite underlig. Helt plötsligt blev han bara knäpp. Utan någon egentlig anledning. Mycket märkligt.
Bill är jag trött på - jag skulle knappt bry mig om han försvann. Jag vill att Sookie blir tillsammans med varulvskillen! Eller Erik... det skulle jag inte heller ha något emot.
Plotlines inför den fjärde säsongen:
NU SKA JAG KILA.
För det första så tycker jag inte att den tredje säsongen kunde mäta sig mot den andra. Det var alldeles för många osammanhängande saker som hände samtidigt och den röda tråden saknades. Med det sagt så måste jag ändå säga att jag inte alls tyckte att den var dålig. Det finns för många underbara karaktärer för att man inte ska underhållas.
Jason och Andy är ett radarpar som bara blir roligare och roligare att kolla på. Jason är nog förövrigt min favoritkaraktär. Hans puppueyes är omöjliga att älska. Jag tycker också att han hade den roligaste händelseutvecklingen den här säsongen - stackars kille, han hade så mycket att göra samtidigt att jag tyckte synd om honom (och ja - jag är medveten om att han inte finns på riktigt). Han blev kär i en tjej, som visade sig kunna förvandla sig själv till en puma, var tvungen att skjuta psykopatFranklin som ville döda Tara, fick köra till sjukhuset i all hast för att ta farväl av Sookie, rädda pumanästet och bli deras nya ledare och mitt i allt så skulle han starta någon slags vendetta mot Kitch. För att inte glömma att han skulle bli polis också.
Tara däremot - henne tyckte man ju bara synd om till den grad att man tröttnade på henne. Det blev jobbigt att kolla på hennes hysterianfall, avsnitt efter avsnitt.
Sams vändning var lite underlig. Helt plötsligt blev han bara knäpp. Utan någon egentlig anledning. Mycket märkligt.
Bill är jag trött på - jag skulle knappt bry mig om han försvann. Jag vill att Sookie blir tillsammans med varulvskillen! Eller Erik... det skulle jag inte heller ha något emot.
Plotlines inför den fjärde säsongen:
Alan Ball‘s Emmy-nominated supernatural drama returns for a chilling fourth season that finds barmaid Sookie (Anna Paquin) reeling from revelations about her heritage and the real reason why her vampire boyfriend, Bill (Stephen Moyer), first sought a relationship with her. Now that she knows why she is a telepath, Sookie is unsure about which path to follow, while vengeful vampire Eric (Alexander Skarsgård) escalates his deadly feud with Bill.
NU SKA JAG KILA.
Kommentarer
Postat av: Sofia
Du är konstigt. Tredje säsongen var ju SÅ mycket bättre än andra. Den andra var ju mest dryg, med hon jobbiga tjejen. För övrigt älskade jag Franklin. Roligaste psykopaten någonsin! Håller med om att Tara bara är jobbig.
Postat av: Sofia
Du är konstig, inte konstigt.
Trackback
