TVNÖRD

Jag gick i sömnen inatt. Det var helt sjukt! Min kära kompis vaknade av att ytterdörren slog igen och livrädd gick hon ut efter mig. Där stod jag utanför porten i trosor och linne. Barfota. Jag väntade nämligen på att bli insläppt igen. Jag minns att jag inte förstod varför Rebecka såg så chockad ut - varför frågade hon varför jag stod utanför, förstod hon inte att jag väntade på att hon skulle låsa upp? Väl uppe i lägenheten igen måste jag ha "vaknat till" och insåg sakta vad som hänt. Såhär i efterhand är det ju en jätterolig historia. Rebeckas panik och jag halvnaken ute mitt i natten. Men idag, när jag ska sova själv på fjärde våningen (med balkong) känner jag mig lite nervös. Tänk om jag gör det igen? Eller tänk om jag försöker hoppa ut från ett fönster eller balkongen?

Jag har därför placerat ut lite fällor i lägenheten (skratta inte nu). Jag har ställt flera ugnsformar fyllda med vatten framför ytterdörren, låst ett rum och gömt nyckeln, försökt binda fast fönstren med sladdar (det var det enda som fanns tillgängligt), ställt en stol framför balkongdörren samt en massa kuddar. Ja, alltså det ser ut som HELL här helt enkelt. Jag tänkte också binda fast nycklarna runt mitt halsband med nej, där gick min gräns. Då skulle jag verkligen vara knäpp.

:)

Fan, vilket bekymmer alltså!