TVNÖRD

Jag har tillbringat den här eftermiddagen åt att titta på Nowhere boy [2009] regisserad av Sam Taylor-Wood. Det är en underbar liten film om John Lennons ungdomsår och hans smått tragiska, förvirrade familjeförhållanden. Om man skulle ha sett denna film, ovetande om att det är en film om just John Lennon så hade den kunnat placera sig in i mängden andra tragiska barndomsskildringar. Men det fungerar ju inte riktigt nu, eftersom man vet. Jag är övertygad om att regissören gjorde det med flit, alltså undvek alla klichér och eventuella töntiga repliker. Det är ju nämligen inte nödvändigt. Alla som känner till Beatles vet ju. Så resultatet blev ändå att man satt där med en fånigt flin i ansiktet, allvetande och förväntantsfull. Vid några tillfällen fick jag rysningar, först när John introducerades för Paul McCartney och sedan såklart när man fick höra honom spela för första gången - ja då satt det där fåniga flinet stadigt på plats. 

Filmen handlar om John Lennons tidiga år när forfarande han går i skolan som en relativt ung grabb och slutar när han ska resa bort med bandet -vad-det-nu-heter- (moster) till Hamburg. De använder samma skådespelare filmen igenom och han är fenomenalt bra och han ser liksom ut att växa lite för varje scen. Grymt spelat.

 Apropå växa så blev jag ju naturligtvis intresserad av att veta vad Paul McCartney tyckte om filmen. Så här säger han: 

He tells Britain's Seven magazine, "I haven't actually seen it, but I hear I'm OK in it. But you know what I'm slightly peeved about? My character, my actor, is shorter than John! And I don't like that. I'm the same size as John, please. Put John in a trench or put me in platforms!" (Källa)

Han verkar mest bekymrad över sin längd i filmen. Det tyckte jag var lite roligt! Han säger även:

"It captures the essence, but not for me. Because I was there. I hear it’s a good film. But it’s my life.” (Källa)


Oavsett vad Paul McCartney säger så är det en bra film så jag tycker att ni ska se den! Tårarna strömmade nerför kinderna de sista tio minuterna. Blödigt kan tyckas, men det är inte alla filmer som lyckas med det.

Nu ska jag lyssna på lite The Beatles låtar. Hoho.


Trevlig Måndag!