My story in a nutshell.

Heej!

Jag känner mig väldigt glad idag hörrni! Vet ni varför? Va, va? Joo för att imorgon arbetar jag min sista arbetsdag! Efter ett års vikariat är jag klar för den här gången. Shit alltså, jag är stolt över mig själv! Så nu blir det till att vara ledig fram tills sommaren då det blir sommarjobb som vanligt. Sedan till hösten blir det förhoppningsvis plugg. Efter 5 år känner jag mig redo att ta mig an högskolan. En hel del har jag ju ändå hunnit med på dessa år. Vad jag har sysslat med de senaste 5 åren?

2005/2006. Jag ville stå på egna ben och åkte själv till USA och bodde i Richmond, VA i ett år. Det var spännande, läskigt, hemskt och fruktansvärt roligt.I december 2006/2007 kom jag hem till Sverige igen och jag stannade i Västerås i ca en månad innan jag åkte iväg själv igen till funäsdalen och arbetade ett halvår i ett skidcafé i backen. Det var kanske det roligaste jag har gjort. Galet och kul. Där lyckades jag också bryta benet och fick flygas med helikopter till sjukhuset där jag blev opererad i en stad där jag inte kände någon. Mamma och pappa kom och hämtade mig i bil och efter en månad hemma i Västerås återvände jag till funäs på kryckor. Så avslutade jag den säsongen. Men det gick det också!
Efter att säsongen slutade i maj 2007 åkte jag hem till Vässan igen. Där jobbade jag fram till april 2008 på samma ställe som jag jobbar nu. Jag sparade ihop en bunt med pengar, sedan drog jag och bästis iväg till Asien i april 2008. Ett halvår tillbringade vi i värmen och i kristallklart vatten. När vi kom hem i oktober 2008 stannade vi i Västerås fram till december innan vi drog iväg till Norge. Där fick vi jobb och vi stannade där fram till februari 2009. Det sög verkligen och vi drog hem till Vässan igen. Jag pratade med min gamla chef och jag fick ett års vikariat. Här sitter jag nu i slutet på mars 2010 och känner mig redo för att ta tag i livet! Det ska bli spännande att ta nästa steg i livet och se var det leder mig.





Kommentarer
Postat av: R

Duktiga du som klarat ett helt år, jag är stolt! Men du kommer väl ihåg att det inte är så långt kvar till sista ansökningsdag? (Jag börjar bli lite nervös att du ska glömma det...)

2010-03-30 @ 16:47:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0