TVNÖRD

Åh vad det är skönt att vara hemma igen. Jag älskar verkligen min lilla lägenhet. Den är verkligen inte nyrenoverad på något sätt eller är i särskilt bra skick egentligen, men den är min och den blir bara mysigare för varje dag som går. Idag har jag äntligen tagit mig för att tvätta stolarna med möbeltvätt. Jag har nämligen bestämt mig för att måla dem vita iallafall. Tyvärr har jag ingen pensel så jag får vänta några dagar innan jag kan måla. Jag har också klippt och klistrat och satt upp tre små tavlor. Jag funderar också på smarta lösningar och hur man skulle kunna göra det ännu finare och mysigare här hemma.

Jag är också superlycklig över att mina kryddor fortfarande lever. Jag har ju inte varit hemma sedan i torsdags, så jag var helt övertygad om att de skulle dö. De såg ganska döda ut när jag kom hem, men efter att ha vattnat dem har dem återuppstått och ser lika fina ut som innan jag åkte. Fantastiskt!

Något mer spännande har jag inte på hjärtat. Jag har ingen skola förrän på måndag igen så tills dess måste jag skriva en uppgift i Academic writing, samt läsa ut Ian McEwans Enduring Love. Det känns ju nästan som semester igen.

Hej på er.

Jag har varit väldigt deppig de senaste dagarna, ända sedan min familj ringde och sa att min älskade katt skulle avlivas.

Jag tror inte att det går att förstå kärleken som jag har till djur. Ibland blir jag nästan lite rädd, det känns nästan som att de viktigare än människor. Min älskade osociala, magra katt med den snea tanden och haltande gången. Det finns så många minnen med denna katt, hur glad han var varje vår då vi satt i trädgården och han fick sina vårkänslor och klättrade upp i trädet som en galning. Eller varje gång han hoppade upp på bordet för att slicka i maten. Eller hans äckliga slem-droppar som rann ner på kläderna när man myste i knät. Eller när han försvann i en vecka och vi hittade honom, fast uppe i äppelträdet. Älskade katt, som har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Jag förstår ärligt talat inte hur jag ska kunna ha djur i framtiden för smärtan när de inte längre finns kvar är alldeles för stor.

För att inte börja gråta varje gång jag föreställer mig hans snea ansikte framför mig, har jag läst böcker. Jag har hunnit läsa två av de böckerna som jag fick av min syster i födelsedagspresent. De var precis så bra som jag trodde och perfekta verklighetsflykter. Jag har också hunnit läsa ut The God of Small Things som var vår första bok att läsa i litteraturkursen. Vi hade ett seminarium på den i torsdags och av ca 20 personer var det två som hade läst ut boken. Med mig inkluderad. Hur sjukt är inte det? Så i princip hade vi ett seminarium där jag var den enda som pratade. I tre timmar. Galet.

Jag har också lyckats få VG i fonetik-kursen. På tisdag får vi förhoppningsvis betyg på Culture and Society-kursen också och jag hoppas naturligtvis på ett VG även där.

Det här är också första gången jag inte firar påsk. I huvudtaget faktiskt. Jag har inte ens köpt påskgodis. Men vi äter god mat iallafall. Ikväll ska jag laga en pasta, och ingredienserna kostade 300 kronor. Ganska galet det med. Men jag tror att det blir sjukt jävla gott, ska ta kort sen och visa. Egentligen skulle det vara paperdelle till, men jag fick inte tag på det så istället blir det färsk taglietelle. Intresseklubben antecknar va?

Det sjukaste av allt dock är att jag inte har en endaste bild på datorn att visa på min älskade snea katt. Han blev väldigt gammal iallafall och jag tror faktiskt att han hade det bästa liv en katt kan ha. Det är inte dåligt det.

Det var ett tag sedan! Jag har blivit så dålig på att uppdatera här, men det är ju för att knappt ingen kommenterar (och hur kul är det att skriva till en vägg).

Jag har varit väldigt upptagen den senaste tiden. Jag fyllde gammal i söndags. Jag väcktes kl 11 på morgonen av att det ringde på dörren. Först tänkte jag inte öppna för jag trodde att det var tvmannen eller en galning. Men när det ringde på dörren igen hade jag inget val. Och vem stod där ute om inte Elsa? Hon hade bakat scones och hade med sig juice och paket. Otroligt gulligt av henne tycker jag! Så vi åt frukost tillsammans och jag öppnade paket från henne (som innehöll vinglas- superfina!) och paketen från familjen (som innehöll 1 mikro, 2 solstolar, 1 elvisp och 1 presentkort på H&M- perfekt!).

Jag bakade också tårta och lagade mat. På kvällen kom Gabbe och vi åt världens mysigaste middag vid köksbordet för en gång skull. Jag måste börja sitta där mer ofta, det är ju supermysigt. Ja, det var en lyckad födelsedag och jag hann inte ens tänka på att jag fyllde gammal. Perfekt!

Idag försöker jag plugga...jag har två uppgifter som måste göras innan torsdag. Den ena ska jag göra imorgon med två klasskompisar, men den andra måste jag göra själv idag. Kommentera någons summary...inte det roligaste direkt.

Idag fick jag förresten betyg på vår presentation som vi höll för några veckor sedan. Jag fick VG. Hur det gick till har jag inte en aning om, för jag var så nervös att jag typ ville dö och min röst lät som en osäker gammal tant. Men men, innehållet var väl kanske bra- eller så kanske jag höll i diskussionen bra..ja vad vet jag. Glad för mitt VG är jag iallafall. Det har gått väldigt bra hittills måste jag säga på engelskan, två VG av två möjliga och 92 av 100 poäng på grammatik-tentan. Inte dåligt! Jag är fan stolt över mig själv.

Nu ska jag gå och köpa godis, sedan ska jag läsa en av böckerna som jag fick av Sofia i födelsedagspresent i går. Fast, jag kan fan inte bestämma vilken av dem...iii svårt.

Ciao!

Jag blir så sur!

Här har man gått upp astidigt (ja, halv tio är astidigt om man är så trött att man inte vill något hellre än att somna om), ansträngt sig genom att sminka sig och valt kläder. När jag precis skulle gå (skorna var snörade på fötterna) slog tanken mig att jag borde kolla facebook (kanske är jag synsk) för att se om lektionen är inställd. TROR NI INTE ATT DEN ÄR INSTÄLLD DÅ? Åhhhh, jag orkar inte! Jag kan ju inte direkt gå och lägga mig igen, jag är ju sminkad och klar, redo för dagen. Våra lärare är verkligen sjuka typ jämt.

Så vad ska jag göra? Jo jag tänker krypa ner i soffan med kaffe och kokta ägg och titta på Smash istället. GRYM serie. Typ asbäst. Fast jag är fortfarande arg.

Hej!

Idag har jag haft min ena tenta! Jag tror att det gick bra. Efter det satt jag och två till och skrev klart alla termer till lördagens tenta. Nu har jag tre dagar på mig att memorera 19 sidor. Yeay vad kul det känns!

Jag har förresten kommit fram till vad jag vill arbeta med. Jag vill bli book editor! Jag har faktiskt bestämt mig nu. Jag har till och med hittat en ettårig utbildning som skulle kunna hjälpa mig att få in en fot i förlagsbranshen. Tyvärr verkar det rätt svårt att komma in på den, men inget är väl omöjligt? Jag tänker iallafall söka efter min utbildning är klar. Detta innebär också att jag måste läsa Engelska B och C- men det blir nog bra!

Här är en kortfattad kursinformation:

Förlagskunskap, 60 hp

 

Utbildningens syfte är att förbereda för arbetsuppgifter inom förlagsvärlden. Utbildningen ger grundläggande kunskaper om svensk förlagsverksamhet, om dess organisation och verksamhetsformer, om dess roll i samhället och om rättsliga och ekonomiska styrmedel samt dess relation till andra medier.

Upplysningar lämnas av [email protected]

Se även www.historia.su.se; Utbildning; Avancerad nivå; Enstaka kurser

Historiska institutionen Universitetsvägen 10 D, plan 9 www.historia.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=4851

 

Vad tror ni? På riktigt alltså?

Imorse vaknade jag och kände förändringens vindar. Hela helgen har jag känt mig deppig. Men i morse var det liksom som att något hade förändrats och jag kände igen mig själv igen. Härligt! Jag vet inte om det beror på att jag inte är en person som klarar av att vara deppig en längre tid. Skit samma, I'M BACK BABY!

Imorse fick jag också en plötslig ingivelse om att jag MÅSTE börja träna. Nu jävlar är det slut på soffpotatislivet. Jag kommer att ha skola ca 2ggr i veckam framöver och jag ser liksom framför mig hur jag kommer spendera resten av dagarna i soffan framför tvn med chipspåsen på magen och jeansen uppknäppta. THAT WILL NOT DO! Neeheej du. Nu jävlar ska jag bli FIT.

Hej på er. Det var ett tag sedan jag skrev nu. Idag har jag känt mig väldigt deprimerad/känslosam. Jag som typ aldrig är känslosam (på riktigt). Jag skulle nog skylla det på en kombination av att jag har slutat snusa (vilket är sjukt jävla deprimerande), pms, och att jag har två tentor nästa vecka (vilket gör mig väldigt deppig också). Gabbe kom igårkväll och när han skulle åka hem idag (för att han ska jobba imorgon och helgen, blev jag jätte arg. När han gått så hade jag verkligen lust att gråta. Tyvärr kan jag ju typ inte gråta (seriöst jag försökte verkligen), så inte en endaste lilla tår kom fram. Så jag nöjer mig med att matstrejka. Jag har bara ätit två mackor idag och är inte ens hungrig så jag ska straffa min dumma kropp genom att svälta mig själv!

Hehe nejdå. Men seriöst Bläääää vad trist allting är just nu.

Hejdå.

Hello. I förrgår gick min mobil sönder. Ja, den har ju varit lite ostadig det senaste året (en röd lampa lyser som säger att minnet på sim-kortet är fullt fast det inte är det) men nu helt plötsligt slutade smsfunktionen att fungera. Jag kunde varken få sms eller se smsen jag skickade, vilket gjorde det omöjligt att veta om det skickades eller inte. Internet har jag inte kunnat använda på någon vecka (det låser sig och kommer fram någon ruta som säger att det måste avslutas). Det enda som i princip fungerade var att ringa och ta emot samtal. Och det är ju fine om man inte betalar fett med pengar varje månad för att kunna utnyttja smartphone funktionerna.

Iallafall, jag fick lite smått panik och åkte ner på stan igår för att se om jag kunde fixa en ny telefon. Det gick efter lite tjat (eftersom det var 3 dagar kvar tills jag kunde förlänga abonnemanget...skräll.) och därför är jag nu en stolt ägare till en vit Ipone 4S! Jag fixade till och med ett billigare abonnemang. Jag berättade nämligen att jag tycker att det är märkligt att jag betalar 100 spänn i månaden för internet när ingen annan i värden typ behöver göra det.

Så jag sprang i princip hem och slet upp telefonen. Det tog typ 10 minuter att fatta hur man öppnade simkortsluckan (jag var tvungen att googla). Det andra jag gjorde var att skaffa Spotify premium. Jag kände liksom att hallå, ska jag ha en dyr bra smartphone så ska jag ju kunna lyssna på vad jag vill, hur lätt som helst. 100:- i månaden är ju inte så dyrt då.

Nej. Nu ska jag laga lite lunch, sedan måste jag packa ihop lite grejer. Jag ska nämligen till Västerås idag och träffa Gabbe.

Bye!

Hahaha alltså snälla människor, läs detta (även om ni inte är intresserade eller vet vad Skyrim är):

Hämtat från http://wwww.skyrimownsme.wordpress.com/tag/brother-verulus/

Dead Body? Gimme Some! Yum!!!

 

I would eat human flesh to win the ultimate prize. Not even the ultimate prize. A rather average prize in fact.

I’ve just finished fulfilling the prerequisites to obtain another Daedric artefact: Namira’s Ring. Turns out I

have no scruples when it comes to shit-hot bling.

When weirdo Eola bade me lure the priest of Arkay from Markarth to Reachcliff Cave in order to “feast on his flesh,” I didn’t really know how much I would be expected to do.  I sort of thought, I bring the guy, I get a juicy reward, they do what they have to do.

Luring Brother Verulus was the easy part. Actually, it wasn’t that easy, because the fecker didn’t fall prey to my previously mentioned awesome speech-craft skill, nor could I intimidate him. It’s like he knew I was a Harbinger, and I don’t mean leader of the Companions (which I am), I mean portent-of-doom type harbinger. In the end, I had to bribe the jittery sod a whopping 684 septims (or thereabouts- I have amassed so much gold at this stage it actually didn’t hurt me too much). No. It was the fact I had resorted to bribery that stung.

But not as much as what I would have to do next.

Post-lure, Eola is like, right, now kill him so we can scoff his ass. She doesn’t really say it like that, in fact she says it quite sensuously, her tone belies the true horrible face of the crime she is asking me to commit. Speaking of asses, I will never forget when I was a little girl, how I was forbidden to enter my mother’s bedroom, but being the kind of person who does what she’s told not to do , I used a little-girl-levelled sneak skill from a very early age and stole in. Perusing her bookshelf, I happened upon the book “Alive” which recounts the shocking conditions a Uruguayan frugby team had to endure to survive after crash-landing in middle of the Andes in the depths of a harsh Winter. Yep, they ate their compadres. They really had no choice. I knew the gist of the tale, I think it must have been coming out on film, because everyone was talking about it. Anyway, I really wanted to read a description about eating people, because I was morbid that way aged what, seven or something, so I flicked through it until I got to a moment where one of them has to cut “slivers” of flesh from the frozen buttocks of friend and/or relative.

Well, I don’t think I ever felt so nauseous reading something (except maybe in American Psycho years later, when a prostitute is sawn in half after having a rat forced up her, only for it to emerge, gore covered, from her duodenum. I think I actually puked). (Having said that, it’s been so long since I read it I possibly could have imagined the whole sequence). (Nevertheless, I highly recommend it)!

So I say okay, and totter over to Namira’s altar, upon which lies Brother Verulus, who must be challenged mentally since he acquiesced to rest on a bloodied slab to have a kip before “dinner.” Putting two and two together, and coming up with zero, he was snoozing quite happily: I was unable to wake him.

Then I somehow mustered the will to kill the poor innocent priest. Something I would rarely ever do in a game. And yes, then I began eating him.

“Wow, I am so impressed with your eating skills,” coos Namira’s disembodied voice, “here, take my ring, champion of eaters, behold its FANTASTIC power.”

A bit disappointed that its fantastic power included giving the wearer the ability to sustain themselves on corpses, I thought there’s no way I can repeatedly do this, EVEN THOUGH IT’S NOT REAL.

So I reloaded and chose to NOT eat Brother Verulus, but rather kill everyone else residing in the gruesome coven. They deserved death!

Brother Verulus wakes up when it’s all over and he’s like, woahhh! Ehhh… WTF!?

And I’m like, yeah!

And he’s like, here’s some gold!

As a feeling of intense boredom befell me when I realised what my alternate prize was for doing the right thing, I felt a moment of dread- was I really considering replaying the whole sequence again, just to have a unique prize?

But then a message popped up that I’d failed this quest and a feeling of absolute horror at this great no-no stamped out any apathy slowing my decision making process down.

RELOAD.

Blah blah blah arrgghh! Noooo! Don’t kill m-  Mompf! Mompf! Belch!

Oooh, thanks for the ring.

And so another Daedric artefact comes into my possession. I now have the Molag Bal (great for getting ones follower <at the moment, Kharjo> to fill up soul gems on the side), the Wabbajack (only used it a few times and not as much fun or effective as I thought), the Dawnbreaker (I like this one!), the Sanguine Rose (awesome staff that summons a Dremora to fight for you) Mehrune’s Razor (crap) and…okay, I can’t remember if I have any others.

I sit there for a bit, dazed. Have I made the right decision? Do I really  need to complete ALL missions? Do I really need ALL the artefacts?

I decide I do. In Oblivion, I completed all of the Daedric quests in order to get the Oghma Infinium, a seriously awesome skill book that was worth the pain. And even if nothing awaits me at the end of this long, laboured path, it’s certainly…interesting.

I switch channels to watch “Downton Abbey” while I recover.

Jag dog av skratt när jag läste det här! Så otroligt roligt eftersom jag satt och tänkte EXAKT samma sak. Spelet har nu stått på paus i ca en kvart medan jag funderar på huruvida jag ska döda den stackars prästen och äta honom för att få ett pris. Åh vad svårt.


Äh, jag gör det.

Imorgon är det dags för tenta i engelskagrammatik klockan åtta på morgonen (hur i h-vete ska jag orka upp så tidigt?!) och jag är faktiskt rätt nervös. Jag menar, hur mycket kan man egentligen förbereda sig inför ett grammatikprov? Det känns lite som att antingen kan man, eller så kan man inte...

Ja det var allt jag hade på hjärtat. Hahaha. Kul tjej!

Vi hade ju Oscarsvaka hos mig igår natt så nu har jag precis vaknat. Konstigt nog var jag inte ett dugg trött alls inatt, det är nog första året faktiskt. Jag tyckte galan var bra, bättre än förra året iallafall. Jag tyckte att det var kul att så många internationella filmskapare/skådespelare vann i år! Däremot tillhör ju inte jag skaran som tycker att The Artist är så otroligt bra. Den var okej, men någonstans förstår jag inte varför man hyllar båkåtsträvande och kallar det innovation. På vilket sätt är det innovativt att göra en svartvit stumfilm år 2012? Det har ju redan gjorts, och har gjorts bra. Men hunden är ju söt, så det var lite gulligt när han fick följa med upp på scenen.

Annars tyckte jag att skådespelerskorna hade väldigt olika klänningar, vilket var kul! Jag tyckte Gwyneth och Michelle Williams var jättefina. Angelina Jolies grej med benet uppe på scenen förstod jag inte riktigt. vad ville hon säga med det? Att hon har långa ben? Mycket märkligt.

Nu är det iallafall dags för tentavecka. WOHOOOooo. Inte. Jag har knappt börjat, fattar inte hur jag ska hinna. Men jag ska göra ett försök att plugga lite grann nu iallafall. Förresten så fick Elsa ett mejl från vår lärare som undrade om hon fick använda vårt pm som vi skrev förra året i World Cinemakursen som ett bra exempel på hur det kan se ut för nya studenter i kusen i år. Kul va? Jag tycker att vi är duktiga.

Nej. Nu måste jag sätta igång med den här dagen.

Hej på er!

Idag ska jag försöka fixa en grej som kommer att få pappa att sätta kaffet i halsen! Mer säger jag inte. Gabbe kom hi igår och nu ska vi ge oss ut på en promenad. Ikväll ska vi äta hemmagjord pizza och titta på melodifestivalen. Längtar!

Imorgon är det åter dags för Oscarsgalan och det blir fullt hus hos mig, jag tror att vi sammanlagt är 8 stycken som ska få plats här och vaka framför galan. Det blir skoj! Även fast jag inte fattar hur vi ska få plats...

Nej nu ska jag sätta fart!

Idag har jag pluggat större delen av dagen och jag känner mig så dålig när jag pluggar grammatik-skiten. Jag har också upptäckt att mitt största problem ligger i att översätta meningar från svenska tll engelska. Hur kan det vara mitt största problem? Jag ändrar liksom om hela meningarna eller använder helt andra ord än facit. Kan det vara så att jag är bättre än facit?

.............................................

Not.




Jag har hunnit med att äta middag nu iallafall (intresseklubben antecknar) och ska snart gå över till min kära granne och kika på The River. Förresten, Kinsellas bok var UNDERBAR. Åh, vad jag tyckte om den. Man ville liksom typ läsa om den på en gång. Kanske ska göra det. Hehe.

Det var något jag skulle skriva, men nu minns jag inte vad. Förresten sitter jag på toaletten nu. Det var Peter som lärde mig att man kan sitta vid datorn samtidigt. Mycket smidigt, multitasking på hög nivå.


;) Adios.

Jag glömde bort nackdelen med Kinsellas böcker: man läser ut dem på några timmar. Snyft.

Idag skulle jag gå till skolan och arbeta med min grupp som ska göra en redovisning om American national identity. Precis innan jag skulle gå gick jag till brevlådan för att hämta posten. I brevlådan låg ett paket och i paketet låg den här:



Förstår ni ångesten detta skapade? Förstår ni hur jag i huvudet letade efter ursäkter så att jag skulle slippa gå till skolan? FÖRSTÅR NI VILKEN TORTYR DETTA VAR FÖR MIG? En 433 sidor lång underbar NY Kinsella-bok vs. American national identity (har hon någonsin skrivit en så lång bok förresten?) GAH, jag dog!

MEN. Nu är jag hemma. Lyckan- den är obeskrivlig! Därför slänger jag allt vad grammatik heter åt h-vete, sätter på mig mina varma gosiga tofflor, och kryper ner i mitt underbara krypin för att knäcka upp de första sidorna i min nya, kära, underbara bok. See ya later.

Jag och Elsa håller på att betar av alla filmer på Oscar-listan. Vi har nu sett alla filmer utom The Artist. Igår såg vi Extremely Loud & Incredibly Close. Jag har faktiskt nästan lite svårt att sätta ord på vad jag tyckte om denna film. Jag vet iallafall att vi grät oss igenom större delen av filmen, och när vi inte grät, så skrattade vi. Efter att den var slut gick jag in på imdb.com för att se vad det fått för betyg och vad andra människor tyckte om den. De flesta var negativa och klagade på att huvudrollen var jobbig eller att de använt sig av 9/11 enbart för att väcka starka känslor, och indirekt menade dem att man utnyttjat sig av en hemskt händelse. Jag håller inte alls med. Extremely Loud & Incredibly Close handlar inte om 9/11 utan om en Autistisk pojkes kamp för att försöka finna klarhet i sin tillvaro utan sin pappas ledande hand. Sedan undrar jag hur man kan klaga på att man använder sig av en hemsk händelse i utnyttningssyfte. Det har filmskapare gjort i alla tider! Kanske är det för att 9/11 ännu inte känns helt i det förflutna, eller att amerikaner är känsligare för denna händelse än judeförintelsen under andra världskriget. Det kan man ju inte helt klandra de för heller, jag kan tänka mig att 9/11 kommer att finnas med i många filmer, i många många år framöver.

Handlingen är en aning orealistisk, visst, men då undrar jag hur människor kan se War Horse, eller Forrest Gump utan att klaga på realismen. Det är en fiktiv film, den är inte baserad på en sann historia. Det är en film  som försöker väcka känslor så det är klart att man kan tycka att det är obehagligt om man inte har några. Jag upplevde det som en saga, och jag drogs in i berättelsen utan att egentligen ifrågasätta handlingen. Är det inte därför vi älskar film?

Jag tyckte att kinematografin var fantastisk, bilderna av New York sprakade av färg och jag ville bara ta mitt pick och pack och flytta dit. Pojken var med i varenda scen utom möjligen en, när mamman pratar med pappan under attacken. Det är ganska fantastiskt av en kille som aldrig tidigare varit med i en film. Jag var fängslad av hans prestation, han lyckades verkligen fånga mig, och jag tror att det på grund av honom som jag kände så stark för allt som hände i filmen. Ju längre in i filmen, desto starkare blev känslorna, och scenen med den "sista black" var fruktansvärt sorglig.


Det är ingen komplicerad film i huvudtaget, det är ett ärligt försök att berätta en rätt alldaglig historia ur ett annorlunda perspektiv. Den vill skapa känslor, och den lyckades. Jag förstår inte hur man kan se denna film och inte gripas med.

Jag har tillbringat större delen av helgen åt att titta på hela första säsongen av Teen Wolf. Jag hade inga förväntningar alls på denna serie, utan trodde nog mer att det skulle vara en töntig serie i riktig Twilight anda. Så fel jag hade! Jag ääälskade denna serie. Visst, den är lite löjlig emellanåt, men det är mest bara charmigt.

Karaktärerna är fantastiska, särskilt Stiles och Jackson. Killen som spelar Stiles är ett komiskt geni, medan killen som spelar Jackson är fantastisk rolig han med (och väldigt lik Jensen Ackles). Sen går det ju inte att förneka att huvudrollen, killen som spelar Scott, är typ den snyggaste kille som jag någonsin sett. Han är ju tyvärr lite liten dock, jag tror att han är född -91. Men hur skapas en sådan snygg kille, jag förstår inte?

Anyway, varulvarna ser ut som vampyrerna i Buffy the Vampire Slayer och Alpha-varulven var ju kanske inte sådär fantastiskt bra gjord...jag skrattade ganska mycket åt honom men jag kan ha överseende med detta då varulvar tydligen är det svåraste att skapa i filmväg. Jaja, nu längtar jag till den andra säsongen!

Kolla in den här postern, hur snygg är den (han) inte?



Okeej. Nu kanske jag borde gå och läsa en rysk bok eller något.

1.Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom din inkorg.
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et.
4. Gör likadant på varje fråga

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?

Öv

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?

Älskar dig :) puss

3. Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?

Jag får undersöka det. Gick det bra att jobba i helgen då? Kram

4. Vilket sms blev du mest berörd av?

Hej, vi saknar en betalning på 1084 kr. Vänligen betala på BG xxxx-xxxx, ange OCR-fakturanr xxxxxxxxxxxx. Om du redan har betalat, bortse från detta.

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?

Hej Jenny, påminner om tid hos oss 2011-08-15 Kl 10:10. Mvh Tandläkare XX

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?

(ingen rubrik)

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?

Har hittat dina solglasögon i klassrummet...

8. Vad vill du höra mest av allt?

Ditt paket från Adlibris finns nu att hämta ho Ica Supermarket Tybbe. Ange nr xxxx. Ta med leg Mvh Posten

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?

Du har fått din bok säger mamma

10. Din romantiska replik?

För över 314 kr till mitt konto när du har tid

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen

Älskar dig med. puss

Hej på er!

Länge sedan jag skrev sist nu, men jag har fullt upp i skolan just nu. Men jag har hunnit med lite grejer utöver det iallafall. Förra helgen var Rebecka här, och det var über mysigt! Fast sorgligt när hon åkte hem. Snyft.

I tisdags var det alla hjärtans dag- och jag och Gabbe gjorde ingen speciellt (han är inte så mkt för det där) men jag fick ett presentkort på nelly (hans presentkort...haha) iallafall! Han fick inget av mig. Hm dålig tjej! På kvällen tvingade jag honom att se One Day och jag tror han gillade den mer än jag. Jag skulle säga något mitt i filmen och fick bara ett "Tyst, jag försöker se filmen" kommentar. Och tror ni inte att i slutet "när det dåliga händer", då såg jag minsann att det rann en liten tår nedför hans kind. Han sa i förbluffad röst "Vaa..men neeej.. vad sorgligt". Hahaha, väldigt gulligt tycker jag. Själv fick jag pressa hårt för att inte störtböla. Jag HATAR slutet på den där jävla historien.

Annars så är det värsta som hänt i mitt liv just nu att min gubbe i Skyrim har förvandlats till en vampyr. FAN VAD DRYGT DET ÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Okej, nerd out.

TJENARE!

Nu tänkte jag skriva ett inlägg om exakt hur jag moppar golvet! Skoja. Nej, vet ni jag kom på häromdagen att min blogg har blivit så otroligt tråkig! Det är för att jag är tråkig just nu. Sorry!

Helgen var helt okej, även fast jag jobbade. Nu är jag tillbaka i Öret och har en fruktansvärd vecka framför mig. Vi har fan lektioner varje dag (varav 4 av dessa dagar är obligatoriska). Inte askul direkt. Men- höjdpunkten blir iallafall helgen, då min kära Rebecka kommer och hälsar på. Åh, vad jag längtar!

Annars så längtar jag efter The River som har premiär på tv på torsdag (det verkar som att den har premiär här ungefär samtidigt som i USA, vilket jag tycker är väldigt märkligt). Jag tycker att serien låter väldigt lovande.



Nej, nu ska jag fortsätta nörda framför Skyrim. Nu kan ni vakna.