LUCIAN SOM FÖLL IHOP AV SKRATT.
De senaste dagarna har folk på fb skrivit att de har fått skatteåterbäring. Åh tänkte jag hoppfullt, då har säkert jag med fått det. Hur jag kunde tro det förstår jag inte men ibland är jag mycket bra på att vara positiv. Iallafall, jag skyndade mig att logga in på mitt konto - jag var alldeles förväntansfull och fantiserade om allt jag skulle kunna köpa - o så neeej. Fortfarande bara 86 kronor kvar på kontot. Jaha. Ja back to being miserable.
Mina tillgångar just nu består alltså av 86 kronor på kontot och 150 kronor kontant. Shiiit, det blir ju nästan spännande att fundera ut vad jag ska köpa för något! mat har jag ju inte råd med så kanske bantingstabletter (skulle ju gå hand i hand med min svältdiet den kommande veckan).
Hehe nej där skojade jag kära ni. Bantning är inget vi Emanuelssonare sysslar med. Här är det chipsdieter som gäller. Mycket godare.
Utöver mina roliga penga-funderingar så är det ju Lucia idag! Jag har alltid älskat Lucia, för jag har så många fina minnen därifrån.
Jag kommer aldrig glömma den lucia när jag och min klass hade fått betalt för att sjunga på ett ålderdomshem. Jag hade fått ansvaret att spela tonerna på blockflöjten innan, så att alla stämmor skulle veta vilka toner de skulle börja sjunga på. Ja det hade ju gått bra om det inte var för den lilla detaljen att jag råkade ge alla stämmor fel toner (alldeles för höga) så tillslut började hela kören skrika i falsk falsett, ja det lät inte klokt, tills någon kolapsade av skratt - vilket såklart spred sig. Så det slutade med att det stod en kör som höll på att skratta ihjäl sig, framför ett förvånat ålderdomshem.
Ja. Såhär i efterhand var det kanske inte så smart att välja mig som tongivare.
Nu ska jag spela tvspel. Hörs då!
Kommentarer
Trackback
