Desperado

...Och jag syftar inte på filmen. Jag är tillbaka i normal fysisk form (förutom huvudvärken som inte vill ge sig) men psyket verkar ha tagit lite stryk denna vecka. Jag känner mig lågmäld, deppig och vresig. Kanske är det hösten som äntligen smygit sig på. När löven försvinner finns det inte mycket att glädja sig åt. 
 
Okej, jag börjar om. Det finns mycket fint här på jorden men just denna dag känns ungefär som 2012 (som passande nog har premiär idag); jordens undergång. Jag väcktes ur min dröm imorse ( Tornet i KL exploderade) med hjärtklappning, bara för att konstatera att det var dags att kliva upp ur sängen och pallra sig till jobbet. För en gångs skull somnade jag inte om direkt, jag var fortfarande lite "shaken up" efter mardrömmen. Så imorse var jag för första gången på sisådär ett halvår i tid till jobbet. Vilket en normal människa kanske skulle tycka var bra? Ne. Det innbär längre tid tills morgonfikat, vilket innebär längre arbetsdag vilket i sin tur leder till att hela min vardagsrutin rubbas. Iallafall. Vad skulle jag komma fram till?

Ni ser, jag har ingen fantasi idag. Jag har alltid fantasi. VEM HAR STULIT MIN FANTASI?! Jag har ett par namn jag skulle kunna dra men jag låter bli.

Ja, jag är dramatisk.
Nej jag lider inte av depression.

Såhär fantastiskt önskar jag att mitt liv kunde vara just nu;






Förövrigt så har en gammal vän stulit min älskade "Big Fish", vilket innebär att hon lånade den för ca hundra år sedan och har ännu inte lämnat tillbaka den. Fast jag har bett om det ett flertal gånger.

Är det något jag avskyr är det människor som ljuger. Skitfolk.

Bitter bitter bitter bitter bitter...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0